Det här borde egentligen har blivit en blogg om dagens studentfirande. Men orkar inte det nu. Får bli imorgon i stället.


Under promenaden med Vickan på Ljusne ikväll så slog det mej verkligen att jag är här igen. Tillbaka på stället där jag egentligen inte trivs så bra länge. Det är sjukt vad dött allt är och ingeting händer. Jag ska bo här sju veckor. Visst sju veckor är inte en evighet. Men just nu känns det väldigt långt. I och för sig så har jag nyss kommit och har väl inte hunnit landa än. Jag har egentligen inte gjort något mer än att fira brorsan på studenten. Men frågan är om jag verkligen kommer att trivas här i sommar.

Jag har valt det hela själv och har bara mej själv att skylla. Men mitt beslut hängde mycket på att jag vela ha en sista sommar i Ljusne. För blir det flytt till hösten så är det mycket möjligt att man blir kvar även under sommaren. Sen så måste jag erkänna att jag trodde umgängeskretsen skulle bli lite annorlunda i sommar också. Men det lär väl inte hända nu. Fotbollen har jag i alla fall och jag är så sugen på att börja träna. Då kan man i alla fall släppa allt annat och bara skoja runt med resten av laget. För vi har verkligen ett grymt skönt lag.

Men sju veckor i Ljusne. Sju veckor utan promenader mer eller mindre varje dag med Vickan som det var förra året. Visst, jag visste redan från början att sommaren inte skulle bli lika som förra året. Men jag har börjat grubbla på om den kommer att bli bra över huvud taget. Visst, jag är väldigt negativ just nu utan att egentligen ha gett det hela en chans. Så det ska jag göra. Annars är det bara att fortsätta med det jag hållit på med en stund. För det verkar som om det funkar. Det finns vissa gånger då jag verkligen kan slappna av och slipper låtsas. Jag hoppas verkligen att dom studerna kommer bli flera under sommaren.

Om solen kommer och jag hinner landa så kommer nog det bli en bra sommar. Går det bra på tisdag så kanske sommaren kommer bli ännu bättre. Känns verkligen som om det skulle vara en morot om jag visste att jag kunde komma iväg dit till hösten. Skulle gå så mycket lättare i sommar då. När man har ett mål att se fram till. Något man vet att man kommer tycka om.

Tills dess så är det bara att köra på. Och just nu kör jag fortfarande med orden som jag tycker är bra och som för tillfället stämmer väl in på mej:
'Fake it 'til you make it'

---

Grattis till studenten lillebror ;)
Sist av oss tre. Nu väntar Malin om tre år.


xoxo