Ibland blir jag lite sur på mej själv. Hur jag planerar och tänker på framtiden mer än nuet. För tillfället går jag och tänker på att det börjar bli bråttom med att hitta en karl för att sedan få ett jobb och så ett barn. Har nämligen sagt i många år att jag vill ha mitt första barn när jag är mellan 25 och 30. Om allt går som det ska kommer jag vara 24 när jag går ut skolan, sen ska man hitta ett jobb som man vill jobba på ett tag för att sedan kunna komma tillbaka till det efter man har varit mammaledig. Med andra ord börjar jag stressa upp mej själv fast jag inte behöver. Det i sin tur får mej att bli lite småirriterad på mej själv vilket jag då blir sur på. Ja, ni förstår väl problematiken. Så något som jag bestämt mej för att börja jobba med nu är att leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden.

xoxo