I must be strong, and carry on

Så var man ensam hemma då, eller Skrållan är ju hemma om man ska vara så noga. Det var längesen och det är riktigt skönt måste jag säga. Just det här att ingen säger åt en när man måste gå upp, när det är dags för middag eller när det är dags att vara lite tyst för att någon vill sova. Jag njuter verkligen. Samtidigt vet jag att jag snart kommer att bo ensam och jag längtar verkligen. Vill ha en förändring i mitt liv och hoppas att den här flytten öppnar nya dörrar för mej. Jag vill hitta tillbaka till den person som jag var halvåret i London. Har nog aldrig mått så bra som jag gjorde just då. Nej, en större stad och nya personer är något jag verkligen behöver. Bryr mej för mycket om vad folk tycker och tänker för att bo kvar här. Känns som om jag har fastnat och tycker verkligen inte om den känslan.


Någon som jag däremot inte är så glad att lämna så många mil bakom mej... Men vi har klarat det tidigare vännen och har inga tvivel alls att vi kommer klara det igen.

Träning igår och även idag, tråkigt att vi inte är så många men det är väl så det är med jobb och resor och allt. Match på lördag är nästa stopp för Laiklovers, Kilafors på bortaplan. Om man kanske skulle ta en fest efter matchen kanske? De flesta ska nog iväg till Folkan men det läre väl vara några som inte ska dit och är intresserade av att dricka lite gott. Om så är fallet får ni gärna höra av er! ;)

Passade på att klinka lite på pianot imorse när ingen kunde klaga på mej, haha :)
Imorgon blir det till att vara med Becki, Mickis och Rebecca på eftermiddagen. Vid fint väder blir det minigolf, som jag längtar och har tjatat om det :p

xoxo

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback