Tror att årets höstdepression infann sig idag. All energi har varit som bortblåst och alla glada tankar och känslor har uteblivit. I stället har jag känt mej nere, seg och tänkt en massa.

Många minnen har det blivit och saker/personer/platser jag saknar. Det har blivit många 'tänk om' idag; tänk om jag inte hade gjort som jag gjorde då, tänk om jag bara hade valt en annan väg, tänk om jag hade vågat, tänk om... Ja, ni fattar. Men jag har också intalat mej själv att tänka på det andra sättet; tänk om du inte hade gjort det där valet, då hade du aldrig upplevt det/lärt känna den där personen/insett vad du ville göra...

Nej, det gäller att koncentrera sig på det som verkligen betyder något. Alla bra minnen jag har. De minnen som faktiskt är oersättliga. Alla underbara personer jag mött hittills i mitt liv. Jag känner att jag upplevt så mycket, både positiva och negativa saker. Hur jag under de senaste tre åren utvecklats som person. Nu är det dags att släppa den jag var tidigare. I fortsättningen ska jag leva för stunden. Försöka glömma allt gammalt som etsat sig fast. Släppa det och fokusera på de personer som jag har i mitt liv nu, och de minnen som betyder och förändrar.

För jag har många personer som jag värdesätter otroligt mycket. Människor som på sitt egna vis har lärt mej något om mej själv. Jag har genom dem funnit något som jag inte trodde jag hade. Och för det är jag evigt tacksam. Vissa av dessa personer lär mej något nytt varje gång. Andra får jag inte den chansen med. Chansen att skaffa fler minnen. Era liv blev korta. Era andetag för få och hjärtslag för några. Men era steg på den här jorden har gjort skillnad. Ni fick mej alla att se saker och ting på ett nytt sätt. Genom er tar jag inte livet för givet. Ingen vet när något annat hjärta kommer sluta slå.




Det är dags att ta sig i kragen, rycka upp sig och göra det bästa. Mer kan man inte göra. Alla gamla negativa tankar och känslor ska sakta men säkert bort från min hjärna och mitt hjärta. Tomrummen som blir ska fyllas med positiva minnen. Nya minnen. För vi lever bara en gång. Jag lever bara en gång. Och jag ska banne mej ha ett bra liv. När det är dags för mej att lämna denna jord så ska jag inte ångra något. Det ska inte finnas några negativa 'tänk om'. Utan i stället ska jag minnas alla otroliga upplevelser jag varit med om. Alla otroliga personer som varit en del av mitt liv, som jag kan skratta mej lycklig att jag träffade.

Från och med imorgon ska jag leva i nuet och inte tänka på vad som hade kunnat hända igår.


Life is complicated, I think that's the reason why we only get one chanse.

xoxo