Varför skjuter jag upp saker hela tiden för?! Blir så himla less och irriterad på mej själv när jag inte orkar ta tag i småsaker. I stället lägger jag dom på hög och får därför hur mycket som helst som ska hinnas med inom snar framtid. Nej, från och med imorgon ska jag börja ta tag i dom direkt!

Annars då. Dagen har varit riktigt bra faktiskt, inte hunnit med lika mycket som jag hoppades men ändå en hel del. Blev bilresa till/från Hultsfred idag och vad ska man säga om Fridas lilla, gamla, röda Toyota? Haha, vi kom fram helskinnade och det kan nog bli ett och två skratt framöver i den bilen :)

Föreläsningen var intressant men för en gångs skull så hade vi Kalmarbor bråttom (Frida skulle till en till föreläsning) och fick gå ifrån tidigare eftersom det drog ut på tiden. Annars är det vi som segar oss efter föreläsningarna och inte har bråttom alls. Men valet av program känns riktigt bra, trivs verkligen och lär mej något nytt varje dag. Visst, jag ligger långt efter många i min klass när det gäller kunskap, men jag har viljan och den brukar ta mej långt. Jag börjar redan nu bli nervös/stressad inför allt som snart sker. Om cirka tre veckor ska första seminariet vara och sen är det något varje vecka i princip till jul. Det blir lite mindre roligt men det ska gå, det måste det göra.

Många i klassen åker hem imorgon eftermiddag eller torsdag morgon, men jag känner inte att jag har något behov av det. Saknaden finns där, absolut, men inte längtan. Och det är ett väldigt bra tecken, det betyder att jag trivs här nere och med en ny bekantskapskrets kan allt hända. Jag försöker ta en dag i taget och verkligen ta in allt som händer. Vet att allt har sitt slut, på det ena eller andra sättet, så det gäller att njuta så länge möjligheten finns.


Jag och Ida utanför Ölands djurpark.




Det är konstigt hur vissa personer har gjort ett så starkt intryck på ett eller annat sätt att dom verkligen fastnar. Det är som om dom håller i sig allt vad dom kan och vägrar släppa taget.
När jag kommer låta dej gå är oklart...


xoxo