Okej, here we go. Vet att jag inte bloggat på evigheter men det ska det ändras på här och nu. Eftersom det hänt sjukt mycket sen senast så ska jag försöka sammanfatta det hela, annars kommer ni somna.

Flytten ner till Kalmar gick utan problem och jag trivs verkligen i lägenheten. Den är bara cirka fem år gammal och riktigt fräsch. Nackdelen är att badrummet är stort och utgör kanske en tredjedel av hela lägenheten och det bästa är nog den stora balkong som jag har och som dessutom har sol i princip hela dagarna.

Skolan då? Klassen jag hamnat i känns riktigt, riktigt bra. Vi är lite drygt femtio personer men är enligt mej ett störtskönt gäng. Att jag bor i Kalmar och pendlar upp till Hultsfred, vilket tar ca 1.25 h enkel resa, är än så länge inget problem utan det känns rätt. Kalmar känns verkligen rätt, nästan lika rätt som London gjorde när jag först var där. Och att jag vet att jag alltid kommer ha en soffa på Lilla torget att sova på betyder väldigt mycket, tack! Föreläsningarna avlöser varandra och jag får verkligen kämpa när det gäller att ta ikapp alla sidor i litteraturen som jag missade i väntan på mina böcker. Men jag tar mej igenom sidorna sakta men säkert, framför allt sakta... Snart kommer även gruppuppgifter, seminarium och tentor avlösa varandra och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Men det är bara att ta det som det kommer och göra sitt bästa, mer kan man faktiskt inte göra. Det här är något som jag försöker intala mej själv dag ut och dag in.

Nollningsveckorna var riktigt roliga och vi hade aktiviteter som: såpabandy, maskerad, mysfest vid Hulingen (sjö) med eld och gitarr, stadskupp (i Kalmar), rundvandring i Hultsfred, pubkväll, brännboll. Vi har även gjort en flagga som blev halvt som halvt trasig under kvällen i Kalmar då folk var avundsjuka på att vi var enda klassen med flagga. Avslutningen på Metropol förra lördagen hör till en av de bästa kvällarna i mitt 21-åriga liv. Förfesten, promenaden bort mot krogen (?), timmarna där och efterfesten. Jag behövde verkligen en sån kväll och det fick jag, tack alla inblandade! Och Rickard, ja vad ska man säga om honom? Tacka nej till hans gitarr-spel på en fest skulle jag då inte göra. Trots att han var riktigt full så kunde han verkligen allt och övergångarna han gjorde var klockren. Vi sjöng som aldrig förr och lämnade Timmys ställe strax efter fem på morgonen.

Av dessa tillfällen så har jag några stunder som jag kommer minnas lite extra:
Kvällen på Lindö (Kalmar); det var då jag, Sandra, Lina och Filippa "hittade" varandra.
Badet i Hulingen; vad tänkte vi egentligen?!
Cykelturen från Hulingen till Timmys place; först hoppar Sandra på pakethållaren vilket resulterar i att vi ramlar i backen. Sen åker jag bakom Rickard vilket trots hans alkoholintag gick hyffsat rakt.

Vi verkligen tacka alla som gjord mina första tre veckor till oförglömliga!

Bilder kommer komma, har massor, och tro mej, alla vet det ;)

xoxo